Arkiv X S04E20: Small Potatoes

Om någon övertog ditt utseende och din identitet och började leva ditt liv vad skulle då denna person tycka om dina livsval?

Frågan aktualiseras i Arkiv X avsnittet ”Small Potatoes”. I avsnittet undersöker Mulder och Scully bisarra födelsedefekter i en liten stad i West Virginia där fem spädbarn nyligen fötts med svans. Utredningen leder till den både av sig och av omgivningen definierade ”loosern” Eddie Van Blundht, en man som kan ändra sina anletsdrags och därmed likna vem som helst. Förutom att avsnittet är ett av de roligaste i Arkiv X så är det också ett som ger ev ovärderlig insikt till seriens protagonist.

Vi som gillar serien brukar uppskatta Mulders besatthet, hans okuvliga vilja att offra allt för sanningen. Vi tycker om hans nördiga omsorg om praktiskt taget alla kufiga konspirationstekniker, udda teorier och pseudovetenskap. Vi beundrar helt enkelt att han valt att leva ett liv fjärran från våra egna – vi må tro på saker som är större än oss själva, men vi låter det inte ta över våra liv.

I en av avsnittets mer raffiga scener så förvandlar sig Van Blundht till Mulder och gömmer honom i en skrubb, tar hans identitet och åker till Washington D.C. där han stavar fel i rapporter (Skinner: ”You spelled Federal Bureau of Investigation wrong.” Blundht som Mulder: ”It was a typo.” Skinner: ”Twice”) och fnyser åt Mulders ”I want to believe” poster på kontorsväggen (”This is where my tax money go?”). Van Bludht lyssnar sedan på Mulders telefonmedelanden vilket består av Lone Gunmen som pratar konspirationsteorier och cheese steaks(!) samt ett meddelande från en telefonsexförsäljerska(!). Van Bludht uttrycker föraktfullt att till och med Mulders vänner är loosers. Slutligen så åker han och en flaska vin hem till Scully för lite romans – när kyssen ligger i luften så springer den riktiga Mulder in och avbryter.

Förutom att manusets komik dansar lättare än älvor så är ”Small Potatoes” avsnittet som visar vilken briljant komisk touch som David Duchovny har. Om ni kommer ihåg Evolution (2001), där Duchovny spelade en desillusionerad professor som upptäcker en utomjordingsras, så kommer ni ihåg att han stundtals log, inte bara i sin roll utan även lite halvt mot kameran för att liksom visa att det här är korkat, det här är roligt, lite på samma sätt gör han i avsnittet. Helt lysande. Exempel kan ses under.

När ”förloraren” Van Blundht” tar över Mulders liv och persona så ser vi inte längre besattheten, viljan och omsorgen. Vi ser ett överbelamrat kontor, ett opersonligt hem och för oss ofullständiga relationer. Mulder må leva ett fartfyllt liv fyllt med pojkdrömmar – men utanför drömmarna så är livet tomt och ofullständigt. Van Blundht kommenterar att han är född en förlorare medan Mulder å andra sidan har valt att bli en förlorare – trotts att Mulder under hela serien fått höra att han är ”spooky”, konstig och en mängd andra ineffektiva påhopp så ser han faktiskt lite ledsen ut. Om Mulders hopp om ett normalt liv inte redan dött tror jag att det är ett sådant ögonblick som kan få en man att slutligen kassa sig in i besatthetens skuggor.

Annonser

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: