An angel in Doel (2011)


Saxat från Göteborgs internationella filmfestival:

När den belgiska regeringen beslutar att utvidga hamnen i Antwerpen hamnar den 700 år gamla staden Doel i kläm. Sakta men säkert töms den på folk, och hus efter hus jämnas med marken. Tom Fassaert följde under sex års tid en skara människor som trots allt valt att stanna kvar. De gör inget våldsamt motstånd, utan fortsätter bara sin vardag. Prästen Kristian cyklar omkring och gör hembesök. Pensionerade Emilienne sitter vid köksbordet och skalar räkor, medan rivningsmaskinerna demolerar husen på andra sidan gatan. En på samma gång rolig och melankolisk dokumentär (i urtjusigt svartvitt foto) om att stillsamt, men bestämt, vägra lyda order.

An Angel in Doel har en återkommande visuell utgångspunkt i en plats, en vägkorsning och ett klotter (”bevara Doel”) men kameran är odramatisk och känns istället närvarande, vilket är passande symbolisk, både för filmen som helhet och för det motstånd som filmen belyser.

Ett motstånd genom närvaro i staden. Visst, ett slagord eller två förekommer, men när staden rivs, kvarter för kvarter och minne efter minne spelar det ingen roll. ”Närvaron” är nyckelordet och fokus. Odramatiskt men gripande. Kanske därför är det inte så konstigt att filmen är fylld av söta tantögonblick och en gnutta humor.

An Angel in Doel är lite för lång för sitt eget bästa och det är den typen av film som man kanske inte vill se om men som berör och som får en att se en specifik del av världen på nytt sätt (i detta fall expropriation).

Trailer här.

Annonser

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: