Så då var det alla hjärtans dag igen och som vanligt så tvivlar jag på att det finns någonting som passar en TV-blogg bättre än att rekommendera ytterligare en trio Tv-avsnitt med anknytning till kärlek beyond röda rosor och teddybjörnar.
The Walking Dead S02E04 – Cherokee Rose
Kärleken och ömheten spirar i postapokalypsens Georgia. Mellan sorg, desperation och utmattning som våra protagonister möter så bibehåller dem det kanske finaste som gör oss till människor; kärlek och ömhet (samt ett random hock-up).
Överlevarna från Atlanta bosätter sig tillfälligt på bonden Hershel Greenes gård medan Rick och Carl återhämtar sig. Med Rick ur funktion och Shane urspårande till mörka mentala marker är det upp till Daryl, gruppens tredje alfahane, att leta efter den försvunna Sophia. Daryl återvänder utan Sophia men med en blomma, uppskattande ord och fylld av ömhet.
Kärleken är stundtals långt ifrån rosenröd. Stundtals är den tydligen också varsel på ond bråd död.
Något muntrare är den spirande kärleken/katastrofen mellan Glen och Greenes dotter Maggie.
Ahh, famlande och fumlande. Boys will be boys.
Vet inte om någon kommer ihåg Once and Again som gick på TV4 i början på 00-talet. Jag gör det knappt själv vilket gör det liiite svårt att skriva om den. Nåväl, C’est la vie.
Serien handlar om de skilda föräldrarna Lily och Rick och dess familjer, Lily och Rick träffas, strular, blir ihop och bildar slutligen familj. Allt medan deras barn och exmakar försöker hitta sin placering i livet. Serien binds ihop med inklippta intervjusekvenser filmade i svart/vitt där karaktärerna berättar om sina innersta känslor – vilket är en snygg narrativ lösning och seriens höjdpunkt.
(det finns inga bra exempel på detta på YouTube men åtminstone en fin scen)
Denna narrativa lösning ger ett sken av att historien berättas i efterhand med efterklokhetens patenterade nedtoning och glamoriserande sken. Som att karaktärerna blickar tillbaka och går in i sitt forna jag. Med andra ord så har jag alltid sett seriens kärlek, sorg och uppbrott som starkare, sorgligare och mer betydelsefull än vad det gestaltades som.
Förälskelse är till för nuet men kärlek är historia, nutid och en gnutta förnimmelse av en vacker framtid.
Jag har alltid varit mer intresserad av 40-någonting Lily och Rick och dess romans än av seriens tonåringar som jag antar var menade att jag skulle relatera till. Med det sagt så var vissa av de övriga rollprestationerna mycket bra, framförallt Julia Whelan som spelade Lilys dotter Grace,
I första säsongens nionde avsnitt ger Grace en blick till hennes crush, en DJ på en fest, scenen finns inte på YouTube men om jag kommer ihåg det rätt så var den gripande, kärleksfull och sa så mycket utan att säga någonting och jag kan inte låta bli att tänka hur blicken sett ut utan efterklokhetens glamoriserande sken.
Således, serien som helhet genom dess narrativa drag vill jag framförallt slå ett slag för på denna chokladhjärtmumsandedag men även för en blick som jag antar inte var fullt lika värdig i ”verkligheten” (jag lovar att jag aldrig ska skriva om metameta igen…).
EXTRAMATERIAL:
Det finns en hel del kopplingar mellan förra årets alla hjärtans dag TV. Exempelvis den manliga huvudrollsinnehavren Billy Campbell, Mischa Barton och regisören Patrick Norris som alla jobbade i olika grad på O.C. Den kvinnliga huvudrollsinnehavren Sela Ward spelade Houses exflickvän Stacy i nio avsnitt.
The O.C. S01E20 – The Telenovela / The O.C. S03E21 – The Dawn Patrol
Himmel.
&
Helvete.
slashtv 