Saxat från Göteborgs internationella filmfestival:
Den här filmen är den enda fiktionsfilmen i sektionen Hidden Histories ? en med en dold historia som berättas indirekt. Bie Lei har försvunnit i en bergig region och inte återfunnits. Delar av hans familj bor fortfarande på berget ? ett ihåligt berg, som urgröpts av storskaligt och intensivt gruvarbete som nu avstannat. Några av Bie Leis vänner ger sig upp på berget för att leta efter honom. Resan genom de övergivna gruvområdena visar en särskild sida av Kina, en där människor kan försvinna utan ett spår, där hela områden kan offras till förmån för andras intressen.
Först och främst så undrar jag om regissören är fotograf – för fotot är filmens behållning. Stundtals långsamt som stillbilder, stundtals klippt som ett bildspel. Den dystra, deppiga och gråa gestaltningen av de övergivna gruvområdena var gripande på dukens stora format. Som min biokamrat Åse typ uttryckte det: ”Känns och ser ut som Moldavien” vilket var en passande känsla till filmens handling. Dessutom är berg alltid vackra att titta på.
Men… den här funkade inte för mig. Kanske var det för att historien passat bättre som kortfilm, kanske för att någonting försvann i översättningen – mer än filmbesökarna som under filmens långsamma första halva sakta men säkert försvann.
Sedan kanske det bara är jag men relationerna i filmen slarvades bort på ett nästan nonchalant sätt.
slashtv 